”Bättre gå på hal is och ha det glatt..

..än gå i lera och sörja”
Ja, Januari går mot sitt slut och har bjudit på både is och halka.. Dessvärre hann jag inte avnjuta blankisen som lade sig över sjöarna vid nyårets ingång..
Jag befann mig i Småland utan mina långfärdskridskor och gjorde min gamle far sällskap ännu någon vecka efter kära mors Alvis bortgång.
Sen kom snön och lade ett fint täcke över både sjöar och sorgen..
Älskade mor kände sig färdig med livet och när hon fick cancerbeskedet strax innan jul var hon redan redo att släppa taget om jordelivet.
”Jag älskar er så mycket” sa hon när jag ringde och fick veta att tumören redan spridit sig i kroppen.
Mors lilla tunna kropp var ingen match för cancern. Jag tog genast ledigt från arbetet och skyndade ner från Stockholm till mor och far i Småland..
Då regnade det hela bussfärden ner som om änglarna grät.
Det var min blinde far som öppnade dörren. Mor låg i sängen och väntade mig..liten och tunn som en fågelunge.
Jag satte mig på sängen och höll hennes hand. ”Nu är jag här.. Nu ska jag ta hand om dig”
Jag tog min fars hand också och några tårar rullade sakta på hans kind. Han visste att hans lilla gumma var på väg bort från honom.
Jag fick 12 dagar med min mor innan hon somnade in med pappas hand i sin.. Det var 12 dagar av oerhörd kärlek, en gåva, en ynnest att ha fått hjälpa mor över till andra sidan så som hon en gång hjälpte mig till livet.
Hon frågade någon gång ”Men Karin, hur ska du orka”
Jag tittade henne djupt i ögonen och svarade med stadig röst, trots tröttheten.. ”Jag orkar mamma, både mentalt och fysiskt”
Jag fick hjälp förstås, av både änglar och andra nära och kära som redan väntade på andra sidan.
Min kära syster Anna gick över för sex år sedan, även hon i cancer och jag vårdade även henne i livets slutskede, till sista andetaget..
Mor Alvi visste att hennes äldsta dotter väntade på henne, och hon visste att jag skulle se till så gamle far får det bra..
Så bättre gå på hal is och ha det glatt.,
Varför sörja? .. När livet har sin gång..
Jag gick till den frusna forsen och njöt av vinterlandskapet.. Vilken vacker tid för mor att gå över.. Jul och snö.. Ljus som brinner och vackra sånger om frid… Varför sörja?

5 thoughts on “”Bättre gå på hal is och ha det glatt..

  1. Kära Karin..vacker o sorgligt och fint.
    Väcker mina minnen från 1989..när jag gjorde desamma med och för min mor.
    Och med och för Far för två år sen.
    Kärleksfulla minnen.
    De är skönt o va stark och orka göra det man vill.
    På alla plan.
    Blir roligt att få följa din Blogg.
    Du skriver så bra.
    Kram fr Tina.

    • Tack Tina 😍.. Ja, jag inser nu att du följt båda dina föräldrar.. Minns ju när du var med mor Ulla 🙏.. Och sen gick pappa Ivar några år efter.. Sorg och kärlek så starkt tillsammans 💞 och vi växer vidare på livets väg med dess utmaningar 💪🎆

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s