Skymningstid

Helt klart är att sommaren redan har gått över i höstsonaten.. Det gick  på bara några dagar .. Från ett hett soligt efterlängtat augusti svepte en klar svalare luft in i månadsskiftet till september… Plötsligt var blåbären slut..jag hann visst inte riktigt med dem i år.. En blåbärspaj på sin höjd fick jag ihop och visst några nävar då och då att fylla magen med när jag var på jakt efter sommarkantarellerna som frodades efter den regniga sommaren och värmen som sköt i taket i slutet på juli.. Jag har njutit 6 veckors semester av vackra upplevelserika platser runt om Sverige inklusive en vecka på Bornholm, fått både motion och solbränna och många goda minnen och underbara foton.. Så ingen större ”ångest” när jag väl återgick till min arbetsplats, lite mjukstart på sommarfritids innan skolan drog igång på allvar in i augustis mitt. 

Men det är först nu när dessa skymningskvällar inträffar, med vackra solnedgångar av blårosalila horisont bortåt skogslinjen, som jag kan börja landa ordentligt i kropp och själ.. Sommardagarna har jag mest fladdrat omkring som en fjäril eller dagslända från den ena ljuvliga ängen till den andra och sniffat på en mångfald av färggranna väldoftande blomster..eller uppsökt svalkan och friskheten i olika vattendrag, från hav med klippor eller sand till skogstjärn eller badsjö.. Nu i ”kuraskymnings” -tiden får jag tid att reflektera och affirmera.. Sommarleken är över..VAD bringar hösten?             VAD vill jag fylla den med.. Vad vill jag skörda och hur vill jag använda frukterna som nu mognar på grenen? 

Jag har nu även upp i allt semesterfirande flyttat till en större lägenhet som skapar utrymme till mer möjligheter. Känslan av det rymliga boendet i kontrast mot det förra gör att jag går omkring och myser och andas och tar några danssteg och ler stort. Fördelarna är flera; ett riktigt KÖK att laga mat i och plats för både mathörna och ateljehörna. Ett rymligt badrum med  BADKAR som jag alltid har längtat efter och nu blötlagt kroppen i nästan var kväll med badskum och tända ljus.. Och så UTEPLATSEN.. Min alldeles egna uteplats med grönska omkring som bäddar in och väggar och tak och golvplattor, som ett litet extra rum men UTE.. Och kvällssolen som strålar in när jag sitter i goa utefåtöljen och filosoferar… 

Att kura skymning innebär att hämta hem sig själv.. Att lyssna på tystnaden.. Att andas i sin egen takt.. Att låta tankar komma och gå utan att styra upp eller känna någon som helst stress.. Usch bara att skriva ordet får mig att rynka pannan.. Att kura skymning är att ge plats åt sig själv och låta allt vara som det är.. 

Kanske lite tillbakablick och lite framåtblick men helst, i varje andetag, bara sjunka in i känslan att du är okey.. Och att allt är gott.. Det finns en morgondag med nya utmaningar men de är inte nu… Nu är skymningen här med sitt stora varma mjuka täcke och breder sig sakta över dig med ett stort lugn. I tillbakablicken finns känslan av att sommaren har varit upplevelserik och härlig.. En härlig mix av både fysiska strapatser av cykling, dans, bad, skogs och strandpromenader, paddling och ofta har jag vandrat iväg med min älskade hängmatta som blivit den ultimata njutningen att uppleva naturen, såklart intill vatten eller på bryggan hemmavid.. Att ligga och gunga och lyssna på kluckandet av vatten och få solens värme och lite vind som fläktar… Och en bra bok att läsa…timmarna har flugit iväg i min hängmatta fångad i bokens värld och i min egen lilla space av ett gungande tyg som håller min kropp!! 

Ja, så här i skymningens dunkel av mjuka skuggor kan jag se tillbaks på sommaren med många fina minnen att bära med sig in i hösten som redan visat sig med ett helt annat ansvar och anda.. Naturligtvis.. Med arbete och skolstart och stora barngrupper kommer allvaret och rutiner och utmaningar att växa med.. Och visst har jag redan stött på problem och gått hem vissa dagar med pannan i djupa veck och legat sömnlös och grubblat men även de har planat ut och jag har vuxit in i höstkläderna.. Från kortare pants och linne  till långbyxor och långärmat.. Och de två senaste dagarna krävde stövlar och regnjacka..  Jag har börjat greppa min arbetsplats från ett nytt perspektiv och mina kollegor börjar kännas som ett mer och mer enat team. Ja, ett slags inre lugn har börjat lägga sig, precis som skymningen och med vetskapen att det alltid kommer en ny morgondag.. Men nu är NU!  

    
    
    
    
    
    
    
    
   

Annonser