Välkommen April.. Du bjuder på ömsom snöfall, ömsom solsken! Jag är åter på resande fot..sitter på X2000 och blickar ut på det gråbruna landskapet som passerar snabbt utanför tågfönstret.. Ett tranpar spatserar stolt på en åker.. En rovfågel sitter högst upp i ett dött träd som lämnats kvar av en avverkad skog.. Jag är på väg till Småland, det är fredagen den 1a april..men det är sannerligen inget aprilskämt för den här helgen ska jag och mina bröder kavla upp skjortärmarna och tömma föräldrahemmet. Gamle far har fått flytta till ”hemmet” där han får bättre omsorg i sin blinda värld, men med ett rikt inre seende och ett långt liv av många minnen bakom.
För någon dag sen befann jag mig i Norrland hos mina kära. Mormor tog bussen till Umeå för att leka med barnbarnen på påsklovet. En lång resa på 10 timmar med många stopp på vägen. Ett billigt alternativ som ger tid och utrymme till att njuta såväl landskapet utanför såväl som den inre resan som ges tid att göra. Veckan innan påsk hade jag och två konstnärssystrar ställt ut på ett galleri i Ga Stan. En intensiv vecka med besökare och pendla mellan arbete och galleriet.. Jag som sällan tar mig in till stan utan hellre lufsar ut i skogen när jag arbetat en dag på skolan med barnen i högt tempo som det blir med många livliga barn. Jag uppskattade ändå mina dagliga respass in till Gamla Stan och tog med kameran som en turist på besök i vår vackra huvudstad, fångade några vackra gränder och tog en kopp te och en bagels på något mysigt café.
Från den miljön som konstnär/utställare och mingel med folk och härligt prat med mina medutställare, som var mycket nöjda med försäljning och en fin hängning av våra alster, satte jag alltså kurs mot en snörikt Norrland. Hann knappt mer än hämta hem alla tavlor (förutom de 4 jag sålde plus nätskulptur) förrän det var dags att packa väskan för nästa etapp. Då blir transportsträckan en tid för att landa i nuet, kan ju inte mycket mer göra när man sitter inklämd i en buss bland många andra påskresenärer. Långfredag var det också så dagen och resan blev lååång genom vårt avlånga land. Det är då hjärnan får börja sortera ut och in de intryck som jag hade fått från utställningen och många härliga möten. En kär barndomsvän dök överraskande upp, det kändes som om ingen tid hade passerat mellan oss. Det är just detta med tid som liksom luckras upp på mina resor.. Jag är i ena stunden sittandes med baken på sätet i bussen, eller som idag på ett tåg, och i andra stunden reser/flyger tankarna iväg i tid och rum. Jag far snabbt som ögat till olika epoker i mitt liv.. Till platser jag varit på, till människor jag mött som påverkat och berikat mitt liv. Det blir lika mycket en inre resa som en yttre. Ena stunden ser jag ett gammalt fallfärdigt hus vid ett skogsbryn i landskapet utanför och i nästa stund är jag i tankarna i Småland, min barndoms trakt. Och det finns inga som helst krav eller scheman att följa, jag har min egentid, min restid för mig själv. Inga barn som avbryter, eller medresenärer..alla sitter i sin egen värld med näsan över mobilen eller datorn.
Nu, om en liten stund ska jag kliva av i mitt Småland, med blandade känslor är målet för resan att sortera upp och tömma den stora lägenheten som varit ett andra hem de tio år mina föräldrar bodde där efter de sålt huset. Jag har rest ner en vecka var jul och sommar och haft mitt lilla rum hos far och mor. Senaste året har det blivit tätare besök då far blev änkling förra julen men ville bo kvar med hjälp från Hemtjänst. Nu har tiden kommit då det är dags att splittra upp hemmet och de tillhörigheter som de haft i sitt hem och som bär många minnen.
Det är med blandade känslor men det måste göras. Jag och mina bröder får försöka att inte bli sentimentala för vi har våra egna hem och inte plats med vare sig extra tavlor eller möbler. Gamle far har också tillräcklig på sitt rum i det äldreboende han flyttats till. Han nöjer sig i stort med en säng och sin radio. Till sommaren fyller han nittio och vet bättre än att hålla kvar livet genom ägande av saker. Denna helg får bli en livets resa genom landskap, minnen..att släppa taget och bana plats för nytt ., livets process., att gå vidare, ge utrymme för det nya och tacka för det gamla. Livet är rikt och resan fortsätter var dag .. Framåt .. Fastna inte.. Res lätt med bagage som ger glädje.. Det är budskapet till mig själv på denna resa fredagen den 1a april.. Hej Småland! Nu är jag här igen!!
Blogg 