Med hund igen…

Rapport från hundlivet.. hundägare igen efter 5 år. Någon sa ”Karin utan hund är inte en hel Karin”..och visst har jag när sorgen och tomheten efter den fantastiska hunden Lova, börjat titta och tänka..och längta efter en fyrfota vän igen. Men när Lova efter tio års trofasthet och vänskap i vått och torrt lämnade in efter dryga tio år följde också en egentid som var ny och faktiskt gav frihet.. att bara tänka på sig själv. Hon var visserligen lätt att ta med i stort sett överallt. En trygg lydig hund som spred mycket kärlek. Vi åkte bil, tåg, buss hit o dit, en trevlig resekamrat.. 

Vad de fem åren gick fort..egentid…bara ha ansvar för sig själv, inte känna dåligt samvete när klockan drar iväg och du måste hem och rasta hunden.. men också den stora saknaden av en vän som alltid fanns vid din sida. Alltid kärlek, kärlek och åter kärlek.. Och visst har jag klappat och pratat med många hundar under dessa hundfria år och funderat men arbetar ju långa dagar och ekonomin spelar också in.. 

För en tid sen tog jag kontakt med hundar utan hem och fyllde i en enkät, de ringde direkt. Jag stämde bra in på vad de ofta söker hos hundägare.. men dilemmat var fortfarande att jag arbetar heltid och skulle försöka gå ner på deltid igen. Tyvärr nekade min arbetsgivare mig det då tjänsten kräver en heltidsarbetande. Jag följde också en Fbgrupp med omplaceringshundar men tyckte inte det dök upp någon hund som klingade an i mig.. tills strax innan jul då jag fick se Wolfie ligga i en fåtölj med stora uppåtstående öron och snälla ögon.. jag lade in om mitt intresse..tiden gick och jag hörde inte något. 

Strax efter jul gick min kära far bort. Han fick en kraftig stroke på julafton och ännu en jul fick jag släppa taget om en nära anhörig. Gamle far kände sig helt klar med livet, 90 år fyllda, och hade haft ensamma långa dagar på slutet så det var fint att få säga att han kunde få gå mot pärleporten utan att vi försökte sätta in massa åtgärder att förlänga hans liv. Jag tillbringade julafton och några dagar till vid hans dödsbädd och han var lugn och redo och fick bästa tänkbara vård och somnade stilla in den sista december. 

När det sen blev dags för begravning en månad senare befann jag mig i Småland igen och råkar se ett meddelande i messenger som jag hade missat. Det var Wolfies husse som skrev att hunden fanns kvar och jag bokade genast in ett besök eftersom den befann sig i Nässjö bara tre mil från Vetlanda där jag befann mig hos min äldste bror. Wolfie var en Lurcher, en blandning av vinthund och vallhund, kommen från Hundar utan hem via Irland som 6-mån unghund. Ett ungt par i Nässjö hade tagit sig an honom och hade ytterligare två hundar. Dessvärre var de dubbelarbetande och skulle separera. 

Jag föll för hans charm, mjuk, känslig och kärvänlig..lite valpig än trots sina nu två år fyllda. En smart hund om än lite stressad av  den förändring han kände av.. Jag sade Ja till Wolfie och ägarna tyckte om mig också för den känslighet och lyhördhet jag har. De skulle komma upp till Stockholm en månad senare för att överlämna Wolfie och jag kunde börja förbereda mig.  Vilket jag mentalt gjorde och förberedde praktiskt, höjde staketet på uteplatsen och köpte in hundprylar och gladde mig.. 

Men så vill Universum något helt annat ibland än det man tror sig och planerna styrs om helt.. för att göra en historia kort så hade Wolfie en del hundproblematik som jag fick erkänna att jag inte skulle klara av att hantera. Inomhus var han underbar, lekfull, kärleksfull, rolig och smart men så stressad utomhus och väldigt svår vid hundmöten..lätttriggad och svårmanövrerad vid såna möten. Vi bondade fint och hade en fantastisk helg med två krävande incidenter som ändå gick bra, men på söndagen då Wolfies matte och husse skulle åka tillbaks till Nässjö fick jag be dem ta honom med. De var inte förvånade och älskar sin hund men förstod nu att de på allvar måste ta sig an utepromenaderna och ringde en hundexpert redan på vägen ner. Wolfie hade ylat efter mig i bilen och jag låg hemma och grät för jag hade fäst mig vid honom, den vackra urhunden. 

En Fbvän tyckte synd om mig och tipsade mig om en hundannons på Blocket; en powder puff/Papillon valp på 6 mån som skulle säljas p g a ändrade familjeförhållanden… Det var något som fick mig intresserad,  kanske tanken på en mindre mer lätthanterlig hund som dessutom är lätt att transportera. Båda dessa raser är dessutom väldigt trevliga…en stor hund i litet format, villig att lära.        En god vän följde med med bil till Strängnäs där hunden fanns. Jag hade förstått på kvinnan att den lilla tiken var lite osäker för hon hade tre katter som tryckt ner hunden..och dessutom var den inte rumsren. På min fråga varför, svarade kvinnan att hon inte orkat gå ut med den. 

Mötet med Nova.. Hon var helt bedårande, mer kavat och ännu finare än bilden hade visat.. jag föll direkt! Hon skällde såklart ut oss efter noter och var osäker..höll sig intill matte men också nyfiken. Jag ignorerade henne och satte mig på golvet och fortsatte prata med matte. Efter en stund var det som om hon valde mig eller förstod att jag  skulle bli hennes nya matte och följde glatt med när jag kopplade henne. Som om hon förstod att hon skulle komma bort från det instängda livet i en lägenhet med nedrullade persienner och dumma katter. Även om matte säkert varit snäll så hade hon inte haft ork att ge Nova det hon behövde. 

Så nu har det nya livet med Nova, mitt lilla charmtroll, börjat. En vecka har gått och redan en bästis som följer matte i vått och torrt.. lite läskigt ute med människor och hundar och liv o rörelse. Men i skogen kopplar hon av, precis som matte och använder lukt och syn.. så mycket intryck. Inomhus är hon rolig, avspänd och vi busar, myser, tränar sök och sover sida vid sida. När jag badar vill hon också vara med..alltid nära matte..nyfiken, lättlärd men också alltid vaksam på ljud runtomkring. Det får ta lite tid..hon får landa och vänja sig, bli trygg och lugn, hoppas jag. I hennes takt. Hon är redan rumsren. Vi har tagit kontakt med två pensionärer i samma trappuppgång som kan hjälpa till med rastning men hon är lite svårflirtad mot okända.  En helt ny värld har börjat.. för oss båda. Ändå känns det inte som det var så längesen.. en gång hund, alltid hund. Jag har sagt JA och är redo utmaningarna som följer. Vi ska ha så roligt ihop och min ensamhet..denna långa höst och vinter av så mycket ensamhet.. är redan bakom mig. Nova, så mycket kärlek, i din lilla graciösa vackra hundkropp. Välkommen!!! 🐾❣

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s