I Gullregnets månad

Så skrev Hjalmar Gullberg en dikt som hette.. ”I Gullregnets månad” .. I morgon är det sista maj och jag är inte säker på att Gullregnets månad är maj, det kanske är juni.. hur som så blommar denna vackra gula dignande blombuske nu för fullt.. Men ALLT blommar nu för fullt. Lupiner, midsommarblomster, ja allt som brukar blomma först i juni. Majvärmen som slog till och kom för att stanna förvandlade den kyliga våren till sommar över en natt. Ja, först var även nätterna lite kyliga men nu har allt kapitulerat inför den ihärdiga värmen och solens varande som pågått hela maj med undantag för några slöjmoln då och då. Idag fläktar det dessutom skön vind och jag skulle önska att den drog in regn över den uttorkade marken till följd av dessa intensiva sommardagar. Moder Jord är törstig och jag befarar att bär och svamp torkar upp.

Jag blommar också.. som jag alltid gör var sommar.. blommar upp.. då jag är ett sommarbarn. Ju mindre kläder desto lättsammare känsla! Cykla i klänning och känna ljumma vindar mot huden.. dra in somriga ljuvliga blomdofter i näsan när jag passerar olika trädgårdar på väg till jobbet.. eller på kvällarna när dofterna verkar som starkast.. syrénbuskar som sprider sin arom flera kvarter! Det är mumma för själen och alla sinnen.. barfotagången i gräset.. gärna morgontid då daggen ännu ligger kvar.

Semesterkänslan har redan infunnit sig trots att den ännu inte börjat. Men jag arbetar endast två veckor till, vilken tur att jag tog tidig semester för jag kom sist in på min arbetsplats och fick inte riktigt välja.. tänkte att midsommarveckan brukar vara regnig och kall, men nu ser det väldigt lovande ut. Havsviken på Mörkö vid Skanssundet, dit jag tar bussen så fort jag blir ledig, är redan uppvärmd så pass att jag vågat doppa mig några gånger för att söka svalka. Jag har t o m tältat där en natt redan och fått vakna till stilla hav och stranden helt för mig själv några timmar innan solbadarna anländer framåt 10-tiden och fyller på sandstranden alltefter med ungar och parasoller och liv och rörelse. Det är härligt både och.. kontrasterna.. det lugna rofyllda havet som efter att en av de stora lastbåtarna passerat piskar upp stora vågor mot strand.. Jag vaknade mitt i natten i tältet och hörde dessa stora rytmiska vågor slå mot stranden endast några meter från tältet. Jag öppnade tältmynningen och tittade ut… en fantastisk syn mötte mig av fullmånen som speglade sig i vågorna mitt i natten.. magiskt men kunde dessvärre inte fångas på bild. Men min hjärna fotade och registrerade.. de bilderna hamnar i minnenas arkiv och plockas fram när jag sitter på hemmet..

Gullregn är förresten giftig och innehåller ett ämne som heter cytisin som kan ge illamående och kräkningar liksom liljekonvaljer, som också är giftiga men likväl doftar ljuvligt och blommar nu i backen upp mot skogskullen. Naturen kan vara lockande och förrädisk på samma gång.. och ska naturligtvis behandlas ned respekt. Många är rädda för solens strålar, ser den som skadlig och smörjer in med solskyddskrämer men inte jag.. jag smörjer mig med kokosolja som jag fått lära mig skyddar och är bra för huden.. jag har också fått informationen att solen är bra för oss, vi behöver ljuset för att växa andligt.. vi behöver de viktiga D-vitaminerna men det ska givetvis inte överdrivas och jag ser till att dricka mycket så jag inte blir uttorkad. Detta är en tid på året då vi lockas ut i naturen, gläds åt ljuset och värmen och ler och pratar med varandra! Vi blir mer sociala och vänligare mot varann.

Maj och juni lockar fram lusten och känslor blommar upp.. många blir förälskade, kanske både i sig själv och i en motpart, liksom djurriket också ser till att hitta partners och para ihop sig.. många tikar har löpt i grannområdet nu och hanarna har trånat och tappat matlusten för hormoner som ställer till.. så även min Nova. Några dagar hade hon en riktig känslosvallning och förälskade sig i grannens korthåriga chihuahane som vi inte ens har träffat, ej mindre hälsat på. Hon valde ut honom när hon såg honom passera på gångvägen på håll. Med hjälp av doft och syn bestämde Nova att där går mannen i mitt liv. Hon kallade och gnydde för att locka honom till sig. Andra hanar gjorde sig icke besvär. Nova vek inte från sitt val och jag blev så förundrad. En gång passerade vi hyreshuset där hennes utvalde bor, det visste jag inte då men Nova stannade upp och tittade uppåt huset. Där stod hennes kärlek på tredje våningen och tittade ner mellan spjälorna på balkongen och gnydde kärleksfullt. Nu hade även han känt de goda dofterna och fattat galoppen. Som två kärlekskranka Romeo och Julia stod de och ropade kärlekshymner till varann. Det var hjärtskärande och samtidigt fascinerande att se. Vilket luktsinne!!

Det fick mig att tänka på ännu en dikt av Hjalmar Gullberg som går ungefär så här: Vi avger inga trohetslöften just. Så lyder eden vid vår bröllopsfest; jag älskar dig så länge jag har lust.

Annonser

Bättre fly än illa fäkta

Det finns uttryck som stämmer väl in på vissa situationer som jag ”hamnar” i.. då jag börjar se mig om efter bakdörren eller en fallucka i golvet.. När det börjar bli obekvämt av olika anledningar och jag inte känner mig komfortabel i miljön eller med människorna eller situationen som sådan.

Jag vet ju med mig att min känslighet för stress gör mig extra sårbar..och det som skapar stress kan vara att jag t ex känner om personer omkring mig är stressade, irriterade eller av någon anledning missnöjd och det både syns och känns i tonfall och kroppsspråk.. Det kan också vara att en stresskänsla ökar i mig p g a miljön; som ex lysrörsmiljö, höga ljud eller starka dofter… eller att jag förväntas göra något som jag känner att jag inte är förberedd eller kapabel att utföra..

”Man kan välja sina strider” eller ”man behöver inte vända på varje sten” är uttryck som är till för att gjuta olja på vågorna.. lugna ner, dämpa, tona ner sig själv eller om det går att påverka de yttre faktorerna. Jag får dagligen i mitt arbete, när jag går hem till mina brukare som boendestödjare, möjlighet att träna på olika utmaningar. De är mina bästa lärare.

Häromveckan blev jag satt på utbildning en eftermiddag för att lära mig ett nytt system att sköta dokumentation och övrigt i våra arbetstelefoner. Jag är lite av teknikoffer, datorer stressar mig eftersom jag inte är så logisk eller intresserad av att lära mig. Jag är dominant på den högra kreativa hjärnhalvan och inte så bekväm på den logiska vänstra hjärnhalvan som står för matematik och teknik där datorer faller in.

Utbildningens upplägg visade sig ganska snart ge vatten åt min kvarn, d v s jag hade redan en förutfattad mening när jag fick se att jag skulle sitta i ett tråkigt mörkt rum i kommunhuset och lyssna på en alldeles för stor mängd information. Att lägga en sån kurs en eftermiddag efter lunch är också att underminera effektiviteten och förmågan att ta in ny information.

Jag gjorde verkligen mitt bästa att hänga med och ta in men mannen som malde på med komprimerad information i entonigt mässande fick mig att tappa koncentrationen… Jag föll tillbaks i gamla minnen när jag läste matte på KomVux för det ingick i Samhällsvetarelinjen som jag läste in. Fråga mig inte varför.. jag hade nog inte något direkt mål.. ville väl bara plugga vidare och att leva på studiebidrag blev en lösning just då, ensamstående som jag var med två små barn. Matteläraren var ingen pedagog och fick mig bara att känna mig värdelös och dum i huvudet som inte förstod logiken i matematiken. Jag satt och grät på lektionerna och ville bara därifrån..

Samma känsla dök upp denna eftermiddag när jag insåg att jag inte skulle klara utbildningen.. och jag var så nära att bara resa mig och gå.. men på något sätt lyckades jag stanna kvar och jag sa ifrån att det är för mycket information, på för kort tid och att jag är mer ”learning by doing”. Att bara sitta och och korvstoppas med tekniktermer och olika exempel är inte mitt sätt att lära. Självklart fixade jag inte provet, men jag gjorde mitt bästa och behöll lugnet trots att en liten flicka i mig viskade i mitt öra att gå därifrån och gråten satt i halsen. Jag lämnade in först av alla och hade passat på 3-4 frågor med förklaringen att jag inte kunde ta in all information, När jag lämnade kommunhuset och gick ut tog jag djupa andetag och gick till nästa brukare på schemat. Så skönt att få röra på kroppen igen, efter all stress som byggts upp i kroppen under stolnötandet och malandet av teknikinformation.

Jag tänker att den lilla flickan som hellre vill fly än hamna i de där stunderna när man ska göra ett prov som man redan vet inte kommer att fungera, henne kan jag lugna lite mer nu då jag äger mer erfarenhet och kunskap. Kunskapen om att vi alla är olika och lär på olika sätt. Att mycket spelar in för hur vi lär, som yttre faktorer som miljö och hur den som lär ut är som pedagog. Och de inre faktorerna; är jag utvilad, är jag motiverad o s v.

När jag för många år sen fick lära mig om de sju intelligensområdena gick det upp ett Liljholmens ljus i mig och jag visste instinktivt att Så Är Det! Önskade bara att jag och mina lärare under hela grundskolan också hade känt till dem och anpassat inlärningen till dem. Speciellt den sociala intelligensen samt den kreativa. Och inte minst den fysiska; så många av oss behöver röra på oss för att lära så att muskelminnet får aktiveras..

Hur som.. jag har en förstående chef som uppskattar min kreativa läggning och jag fick göra om testet 1 vecka senare genom att sitta med hörlurar och följa ett dataprogram.. i en ljusare lokal, med öppet fönster.. jag kunde pausa och göra anteckningar för minnet (visuell inlärning) och en mycket pedagogisk man i rummet som kunde svara på mina frågor, hur ”dumma” de än var. Jag kände mig trygg, satt med min tekopp och var avslappnad.. Då fastnar kunskap, men aldrig om du känner dig stressad, pressad och ska prestera.. och denna gång klarade jag utbildningen!