Bättre fly än illa fäkta

Det finns uttryck som stämmer väl in på vissa situationer som jag ”hamnar” i.. då jag börjar se mig om efter bakdörren eller en fallucka i golvet.. När det börjar bli obekvämt av olika anledningar och jag inte känner mig komfortabel i miljön eller med människorna eller situationen som sådan.

Jag vet ju med mig att min känslighet för stress gör mig extra sårbar..och det som skapar stress kan vara att jag t ex känner om personer omkring mig är stressade, irriterade eller av någon anledning missnöjd och det både syns och känns i tonfall och kroppsspråk.. Det kan också vara att en stresskänsla ökar i mig p g a miljön; som ex lysrörsmiljö, höga ljud eller starka dofter… eller att jag förväntas göra något som jag känner att jag inte är förberedd eller kapabel att utföra..

”Man kan välja sina strider” eller ”man behöver inte vända på varje sten” är uttryck som är till för att gjuta olja på vågorna.. lugna ner, dämpa, tona ner sig själv eller om det går att påverka de yttre faktorerna. Jag får dagligen i mitt arbete, när jag går hem till mina brukare som boendestödjare, möjlighet att träna på olika utmaningar. De är mina bästa lärare.

Häromveckan blev jag satt på utbildning en eftermiddag för att lära mig ett nytt system att sköta dokumentation och övrigt i våra arbetstelefoner. Jag är lite av teknikoffer, datorer stressar mig eftersom jag inte är så logisk eller intresserad av att lära mig. Jag är dominant på den högra kreativa hjärnhalvan och inte så bekväm på den logiska vänstra hjärnhalvan som står för matematik och teknik där datorer faller in.

Utbildningens upplägg visade sig ganska snart ge vatten åt min kvarn, d v s jag hade redan en förutfattad mening när jag fick se att jag skulle sitta i ett tråkigt mörkt rum i kommunhuset och lyssna på en alldeles för stor mängd information. Att lägga en sån kurs en eftermiddag efter lunch är också att underminera effektiviteten och förmågan att ta in ny information.

Jag gjorde verkligen mitt bästa att hänga med och ta in men mannen som malde på med komprimerad information i entonigt mässande fick mig att tappa koncentrationen… Jag föll tillbaks i gamla minnen när jag läste matte på KomVux för det ingick i Samhällsvetarelinjen som jag läste in. Fråga mig inte varför.. jag hade nog inte något direkt mål.. ville väl bara plugga vidare och att leva på studiebidrag blev en lösning just då, ensamstående som jag var med två små barn. Matteläraren var ingen pedagog och fick mig bara att känna mig värdelös och dum i huvudet som inte förstod logiken i matematiken. Jag satt och grät på lektionerna och ville bara därifrån..

Samma känsla dök upp denna eftermiddag när jag insåg att jag inte skulle klara utbildningen.. och jag var så nära att bara resa mig och gå.. men på något sätt lyckades jag stanna kvar och jag sa ifrån att det är för mycket information, på för kort tid och att jag är mer ”learning by doing”. Att bara sitta och och korvstoppas med tekniktermer och olika exempel är inte mitt sätt att lära. Självklart fixade jag inte provet, men jag gjorde mitt bästa och behöll lugnet trots att en liten flicka i mig viskade i mitt öra att gå därifrån och gråten satt i halsen. Jag lämnade in först av alla och hade passat på 3-4 frågor med förklaringen att jag inte kunde ta in all information, När jag lämnade kommunhuset och gick ut tog jag djupa andetag och gick till nästa brukare på schemat. Så skönt att få röra på kroppen igen, efter all stress som byggts upp i kroppen under stolnötandet och malandet av teknikinformation.

Jag tänker att den lilla flickan som hellre vill fly än hamna i de där stunderna när man ska göra ett prov som man redan vet inte kommer att fungera, henne kan jag lugna lite mer nu då jag äger mer erfarenhet och kunskap. Kunskapen om att vi alla är olika och lär på olika sätt. Att mycket spelar in för hur vi lär, som yttre faktorer som miljö och hur den som lär ut är som pedagog. Och de inre faktorerna; är jag utvilad, är jag motiverad o s v.

När jag för många år sen fick lära mig om de sju intelligensområdena gick det upp ett Liljholmens ljus i mig och jag visste instinktivt att Så Är Det! Önskade bara att jag och mina lärare under hela grundskolan också hade känt till dem och anpassat inlärningen till dem. Speciellt den sociala intelligensen samt den kreativa. Och inte minst den fysiska; så många av oss behöver röra på oss för att lära så att muskelminnet får aktiveras..

Hur som.. jag har en förstående chef som uppskattar min kreativa läggning och jag fick göra om testet 1 vecka senare genom att sitta med hörlurar och följa ett dataprogram.. i en ljusare lokal, med öppet fönster.. jag kunde pausa och göra anteckningar för minnet (visuell inlärning) och en mycket pedagogisk man i rummet som kunde svara på mina frågor, hur ”dumma” de än var. Jag kände mig trygg, satt med min tekopp och var avslappnad.. Då fastnar kunskap, men aldrig om du känner dig stressad, pressad och ska prestera.. och denna gång klarade jag utbildningen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s