Denna sommar!! Denna heta långa sommar kommer vi att minnas länge.. Denna sommar som började redan i maj med värme och soliga dagar och fortsatte gassa och steka ända fram till augusti.. den pågår ännu men nu har äntligen dessa svettiga stekande dagar avlösts av åskoväder och regnskurar.. När regnet äntligen föll sista veckan i juli, åtminstone här i Grödinge, som förskonades helt från regn i tre månader (jag räknar inte de få droppar som föll någon gång i julis början..) då grät jag med regnet, mina tårar föll ikapp med det välsignade regn som äntligen vätte ner den törstande jorden och det gula torra gräset drack ihärdigt! Jag grät av glädje och lättnad, för jag har aldrig upplevt en sån torka, såna heta dagar. som gjorde att man endast ville vara i skuggan.. men inte ens skuggan gav svalka men lite skydd från den ihärdiga solen!
I början av sommaren uppsökte jag solen och platser att njuta den på.. Stranden ute på Mörkö som jag älskar att åka till..den långsträckta sandstranden vid Skanssundet dit man tar färjan över. Gjorde några övernattningar och njöt av svala nätter i tält och vakna till solens första strålar som värmde upp sanden.. njöt av att känna ensligheten och solen på min hud och sakta bygga upp lite solbränna.. ta sina första dopp och fortfarande tycka att havet var för kallt.. protestera med ett litet skri innan man sänker ner magen och övriga kroppen..
Jag hade förmånen att ta semester redan midsommarveckan och hela 5 veckor därtill. Någon skur föll på midsommar som det alltid gör. Allt blommade ut för fullt.. Naturen fullkomligt exploderade av värmen.. jag tog in varje blomningsfas så gott jag kunde.. ville verkligen inte missa en enda.. ”Jag ser er”..vackra prunkande blommor tycktes mina ögon säga, och doppade näsan i så många jag kunde för att ta in doften också. Det gick alltför fort.. hann knappt hälsa på humleblomstret förrän den var överblommad.. Lupiner swishade förbi.. Sakta förvandlades härligt soliga dagar till uttorkande växter som törstade och vissnade.. jag såg mitt Blueberry Hill som vanligtvis är grönt av frodiga blåbärskvistar och stora blå bär förvandlas till torra buskar med små ynkliga torra bär.. jag hann få ihop till två blåbärspajer av bär från den skuggigaste delen av kullen som på våren är vattenfylld efter vintern..
Men jag vägrade klaga och låta vädret påverka min sinnesstämning.. Det är bara att gilla läget och anpassa sig, blev mitt motto! Jag bad visserligen vädergudarna och alla goda makter att ge regn till den törstande jorden, till djuren.. jag satte ut stora fat med vatten på min uteplats., och blötte gräset och mitt kryddland var kväll.. såg hur fåglar och insekter kom och drack. Maskar och sniglar försvann långt ner under jorden där fukten ännu fanns.
Jag och min kära Nova, min följeslagare i vått och torrt (blev mest torrt denna sommar) uppsökte vatten var dag., sjöarna i närheten dit vi kunde cykla (Nova i cykelkorgen).. buss blev till slut inget alternativ då de oftast saknade AC och var olidligt varma! När jag tog mig till min strand på Mörkö och såg hur algblomningen slagit till och förvandlat havet till en grön massa med halvdöda fiskar i slutade jag åka dit också. Sjöarna hemmavid som är källsjöar med skogar runt om gav svalka och däri simmade pigga glada abborrar.. även om solen var alltför het att vistas i så gav en simtur skön svalka och Nova simmade glatt med för att få kyla ner pälsen.
Denna sommar blev en sommar av mycket läsning.. pocketböcker som slukades och vidgade min värld från den begränsning som det varma vädret utgjorde.. jag reste i litteraturens värld och många gånger triggades minnen igång som gjorde att jag reste tillbaka även i tidskapseln.. Kanske är det åldern.. Denna sommar fyllde jag 58.. fast jag hade skrivit 48 i min almanacka.. vimsiga jag.. kanske trodde jag att jag skulle fylla 48 när jag skrev det.. jag har alltid haft svårt för siffror.. och för ålder.. kan fortfarande känna mig som 48.. eller 28 eller 8… även om min kropp med tilltagande atrosvärk signalerar att åldern kommer i kapp den där siffran 58.. och ibland känns som 78…
Jag älskar musik och att dansa.. denna sommar blev det lite mindre dans p g a värkande höft, men mycket musik. Jag gjorde en spellista på Spotify med sommarmusik.. mycket nostalgi blandat med lite nytt.. låtarna väckte minnen till liv när jag var ung.. var barn.. tonåring.. jag såg platser och människor som jag glömt.. återvände till mitt barndoms Småland.. till sjön Flen där jag som barn lekte bland torp och sommarhagar med koskit och söta smultron och aktade mig för huggormar och blodiglar.. jag låg på bryggan och studerade småfisk som kallades siling och lärde mig ro en träeka själv.. återvände till torpet i Skirö, Ekelund, som vi hyrde intill en damm med en fors där vi tittade in i ålakistorna …vi byggde en lådbil och körde fort i grusbackarna.. jag lärde mig simma alldeles själv där i dammvattnet och minns ännu känslan av att jag lyckades.. och doften av vattnet.. trollsländorna som dansade över vattenbrynet och vassbåtarna vi sjösatte!
Jag minns mina barndoms somrar också som heta och soliga och hur vi uppsökte vatten med medhavd fikakorg av saft och bullar! Men aldrig så upptorkande ihållande som denna sommar varit och då har jag inte ens nämnt de tragedier med brinnande skogar, evakuerade människor och missväxt och nödslakt som bönder fått erfara..
Denna sommar har varit en lärorik utmanade sommar med många bottnar av lärdom att växa på.. att sakta ner, flytta fokus och försöka förstå, känna in, känna empati och försöka acceptera att vädret är som det är.. att göra dagarna uthärdliga.. att måna om sin nästa.. som kan vara en granne att hjälpa eller en törstande fågel eller igelkott.. Att meditera över livet i sin stora helhet och lyssna in Moder Jords andedräkt och andemening.. Kan vi fortsätta exploatera henne.. eller slår hon tillbaka.. som en naturlig följd av hur vi behandlar henne? Naturens lagar.. dem rår vi inte på.. vi har försökt manipulera väder men naturkrafter är inte att leka med!
Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå.. så kan vi göra mer för varann, för vår natur., vi kan stanna upp och sluta pressa ur mer än vi behöver.. vi kan försöka vara tacksamma för det lilla och vårda det vi har och vara rädda om varandra.. Kära Sol, du har visat din kraft och vissa växter har härdat ut bättre än andra.. träden har klarat torkan ofattbart bra ändå, otroligt hur naturen ställer in sig på något slags viloläge.. som vi också borde göra.. stackars alla busschaufförer som kört runt i denna hetta utan fungerande AC för att vi människor kräver att kunna ta oss hit o dit.. men kanske hettan och solljuset också haft ett annat högre syfte vilket flera av de kanaliserade budskap jag läser i ett andligt forum förmedlar: solljuset har fått oss att expandera i våra celler för att utvecklas än mer som andliga varelser.. för att bli lättare i våra kroppar och mer inkännande.,
Slutligen på denna långa blogg till följd av att jag inte bloggat på hela den långa heta sommaren vill jag säga att det jag ändå kommer ta med mig som det vackraste sommarminnet (förutom den underbara veckan jag fick rå mina älskade barnbarn) är från 1a veckan i juli: en resa från östkustsidan, från Stockholm där jag bor, nedåt vackra Vättern och ta svalkande dopp vid fantastisk plats..vidare förbi Gränna och över till andra sidan Vättern över Västergötland och upp och rasta på Hunneberg..sköna energier.. vidare över till Västkusten och hitta stuga med havsutsikt över Ramsvik, vid Hunnebostrand. Vidare upp längs Costerhavet och tälta vid naturistö utanför Strömstad.. fara in mot Oslo och uppsöka historiskt museum med gamla vikingaskepp som mäktiga vikingakvinnor från 900-talet begravts i.. bevarade och restaurerade. Sätta siktet mot Bergen och fara över trädriket genom snötäckta fjäll med forsar och fjällsjöar..genom långa tunnlar och fjordlandskap.. vacker så man tappar andan och friska forsar och dricka ur och bada i. Bergen blev jag helt betagen i.. dessa gamla bevarade vackra hus och gränder.. och havet på ena sidan och bergen omkring.. ena dagen sol, andra regn.. vidare mot Josterdalsbreen, Europas största glaciär.. in i Brickdalen och följa vackert grönt glaciärvatten med Norges rika natur omkring.. forsarna; vilda och starka som ropade mitt namn.. andäktigt och mäktigt.. detta nordiska landskap med höga berg och djupa dalar genom Gudbrandsdalen och tälta på 1100m ö havet.. fick känna både svalka och hetta. Folk satt ute vid forsarna i sina solstolar för att kyla ner sig. Jag är så innerligt tacksam för denna resa, som jag levde på resten av sommaren då den näst intill outhärdliga hettan satte stopp för mina planer att resa en vända mer till mitt Småland och nära och kära där. Jag lyssnade på min egen puls som sade STOPP!! ..stanna upp.. stanna kvar.. landa och bara vara! Tack Fader Sol för allt du lärt oss denna sommar.. ännu levererar du.. men ger vi tillbaka? 
Blogg 