På en och samma dag…

Mitt i januari, mitt i veckan, mitt i livet…

Denna onsdag, 16 januari, vaknade jag och klev upp i den s k vargtimman. Jag vaknade strax innan väckningsignalen som var satt på 4.15.. vilket ofta sker oavsett vilken tid jag har satt väckning på. Orsaken att jag skulle upp så tidigt var att min dotter som bott hos mig några dagar skulle med en tidig buss och vidare till Centralen för tågfärd hemåt till Umeå. Jag älskar morgnar.. tidiga morgnar, och kan även stanna kvar i sängen, ligga och filosofera eller hålla på med mina foton i mobilen eller kolla fbflödet eller Insta.. men sover gör jag aldrig efter 6.00. Denna onsdag var jag ledig så det var desto lättare att kliva upp denna okristliga tid som somliga skulle uttryckt det, och hjälpa dottern komma iväg genom lite frukostservice och gå ut och rasta hundarna; min och min dotters.

Det var en bitande kyla som slog emot oss när vi steg ut genom dörren, -10 grader men inget mot de -21 som väntade min dotter i Umeå. Min första tanke var att idag ska jag leta upp mina långfärdsskridskor i förrådet och ge mig ut på Malmsjön och åka. Det är den sjö som ligger närmast och jag har haft ögonen på de senaste dagarna för att bilda en uppfattning om möjligheterna till att åka skridskor på den.

När jag vinkat av Emma och Sookie (dottern och hennes Shetland Sheepdog) tog jag en varm kopp te och smörgås och kröp ner i den varma sängen igen, det var ju trots allt becksvart ute och okristligt tidigt. Vet ej vilka de kristliga tiderna är men sängen var väldigt inbjudande efter den kyliga promenaden. Jag lyckades somna om och drömma märkliga drömmar om att jag åkte buss till någon märklig plats där alla hus var väldigt toppiga, som i en sagovärld och männen gick klädda i röda jackor och roliga hattar.. kvinnor var det ont om men de hade gröna kjolar men inga hattar.. De tittade konstigt på mig som inte hade kjol..

Drömmen upplöstes och morgonljuset väckte mig nästa gång. Att vara ledig mitt i veckan har sina fördelar, jag hinner återhämta mig och det gör arbetsveckan uthärdlig även om jag trivs bra med mitt omväxlande arbete som boendestödjare. Att arbeta med människor tar dock alltid på energiförrådet så en återhämtningsdag i veckans mitt är perfekt.

Full av energi och med massa roliga åtaganden som väntade, som att dyka in i förrådet och leta efter skridskor och stavar. Jag är nu en sån som börjar i en ände och slutar i en annan och denna dag var inget undantag. Medan jag ändå var i förrådet kom jag på att jag har skaparkurs på söndag och passade på att ta fram material till det, så som olika papper som jag förvarar i förrådet. När jag sen bär in sakerna i lägenheten ser jag att jag behöver röja upp efter dotterns besök. Fram med dammsugare och plocka undan, bädda rent .. och när det nu ändå var så kallt ute kom jag på att frysen var rejält igenisad och behövde frostas av. Så vips ut med all mat från frysen av svamppåsar från sommarens rika skördar och annat gott, och lade dem i påsar på min uteplats. Jag värmde kastruller med varmvatten och satte i frysen så påskyndades avfrostningen.

Medan jag var i full gång med allt så ringer det på dörren. Det var ingen överraskning, jag hade avtalat tid om att få duschslangen utbytt eller själva munstycket som blivit glappt.. och i köket ville en kökslucka inte stängas.. Mannen, som kliver in och blir utskälld av min lilla bitchNova, tog genast itu med uppgifterna. Nova tystnar efter ännu en tillsägelse…mannen var en s k hundmänniska och Nova bedömde honom som ok. Matte verkade ju också glad att han kom.. alltid skönt att få saker att fungera bättre i hemmet när man retat sig på dem ett tag.

När saker började bli fixade och komma på plats, maten inställd i den rena kalla frysen, började tanken på den förestående skridskofärden locka igen. Men först behövde Nova få en rejäl promenad till för denna gång ville jag ut på isen själv och jag var rädd att det skulle bli för kallt för Nova att springa på isen denna kylslagna onsdag.

När det äntligen blev min tur att ta en tur, en debuttur för 2019, på den blanka isen som sett så lockande ut när jag passerat sjön med buss till och från jobbet, kändes det väldigt tillfredställande att jag ändå tagit uti med mina göranden hemma. Nu förtjänade jag att få glida ut på sjön, bara jag och min kamera. Det är en härlig känsla att få fota från sjösidan, ur helt andra perspektiv än från landsidan och isen brukar ha vackra mönster. Man vet aldrig vad som kan hittas i vassen eller på isen. En gång fotade jag en fastfrusen sko med vackra frostflingor på och förra helgen var jag nere på isen och fotade en fastfrusen kabelrulle i trä.. men den hade försvunnit nu noterade jag..

Känslan att sätta på skenorna på pjäxorna och staka ut med några långa skär mot sjöns mitt är obeskrivlig.. fruset vatten som bär upp mig, och så lätt att glida på.. Vatten är mitt favoritelement och dess många förändringsfaser och tillstånd. Jag hade såklart dubbarna med, hängande om halsen, men mannen som jag mötte nere vid bryggan, som just avslutade sin skridskotur, berättade att isen nu var 15 cm tjock så jag kände mig helt trygg.

Isen sjöng med sina varierande originella ljud där jag gled fram över den mörka isen. Här och var låg små formationer av relativt tunn snö och då och då stannade jag upp och fotade mönster som fanns i isen… som om någon dumpat en stor sten och bildat ett hål och vackra sprickor runt om, men isen höll en jämn yta fast lite rugglig närmare land och några långtgående sprickor som uppstår sträckte sig som gränslinjer rakt över sjön. Solen var nära att skymta fram och syntes som en stor ljusboll bakom det tunna molntäcket.. det skapade ett vackert ljus som jag fotade.

Kylan var inte så farlig men som alltid är det fingrar som börjar klaga först, men jag var så nöjd med årets första tur och hoppades det skulle komma många fler. Jag hade dessutom hört att det skulle börja snöa under dagen så turen var med mig. Väl hemma till ännu en varm kopp te tittade jag ut henom fönstret och såg flingorna började dala, små täta snöflingor. Hela eftermiddagen snöade det ihärdigt och förändrade snabbt landskapet till det där magiska vita som bara snö kan. Det slog om till tö och blev tung snö. På kvällspromenaden med Nova som glatt hoppade efter snöbollarna jag kastade, antydde det till regn i luften och det var nu milt, helt i kontrast till morgonens klara kalla kyla.

Ja, jag märker ju att mina blogginlägg har en förkärlek att beskriva hur jag upplever natur och väderväxlingar, men som sagt; vatten fascinerar mig i alla sina växlingar från flytande till fruset.. snöflingor, alla unika i sina formationer och snö som skaparmatetial.. jag blev bra sugen på att forma en snögubbe men det var sen kväll och jag var nu lite trött efter den långa dagen som började i vargtimmen och började längta efter ett varmt bad och se en bra film. Mina tankar gick osökt till en film jag inte sett på länge, och även läst boken, som nog är något bättre även om filmen var helt okey; ”Fröken Smillas känsla för snö” skriven av Peter Hoeg.. Smilla är en ung kvinna, släkt med eskimåerna, eller säger man inuiter, och hon har en särdeles bra kunskap och känsla för snö.. hur snö beter sig i olika stadier.. blöt snö, skare, nysnö etc.. Jag vet inte om jag har så stor kunskap om snö men känslan har jag.. och bästa sättet att lära sig om väder och vind och nederbörd är att vistas i den, försöka notera och läsa av.. framförallt när snön just fallit och det ligger isfläckar under på promenadvägarna.

Nu börjar klockan närma sig 22.00 och ögonlocken blir allt tyngre.. jag är som sagt em morgonmänniska, inte en kvällsmänniska.. undrar om snön töat bort i morgon? Men det är en annan dag, en annan historia..,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s