Ibland kan jag haka upp mig på ord..speciellt om de riktas mot mig.. då behöver jag titta på innebörden och meningen av ordet.. och känna in dess betydelse. Självgod.. smakar på ordet som i detta fall serverades mig som kritik att jag upplevdes tycka att jag är för bra, och se ner på andra.. och det kom sig av att jag uttryckt min glädje och fascination över att ha läkt så fint efter min höftledsoperation. Efter min operation gick jag med i en grupp för höftledsopererade och vi peppar och stöttar varann. Alla har såklart olika förutsättningar att läka alltefter omfattning av hälsa och ålder.. hur länge man gått med sin atros eller förslitning/ skada innan operation och hur tränad man är samt vikt spelar in för rehabtiden.
Jag ställde in mig på en tuff rehabtid efter vad jag hört men kände mig likväl tillitsfull och positiv till vad som väntade.. att ta en dag i taget, ta det lugnt..ge tid och tålamod till att läka. Jag bor dessutom ensam med min hund men på nedre plan med en uteplats.. såg faktiskt fram emot sjukskrivningstiden denna vackra tid på året… men hade väl aldrig kunnat tro att det skulle läka så bra och snabbt.
Med god hjälp av grannar som ställde upp, samt dottern som bor varannan vecka och är då hemma på kvällen efter jobb.. de rastade hunden, handlade (även om jag förberett mycket mat), städade och tömde sopor etc.. Jag var noga att göra mina dagliga träningsövningar, att äta ordentligt och dricka mycket och ta mina vitaminer och mineraler.. att verkligen lyssna på kroppen.. men min energi är ju också sån att jag gärna utmanar och när en granne erbjöd mig att följa med i bil ner till de blommande körsbärsträden vid sjön nedan vårt centrum tackade jag glatt ja. Då hade det gått drygt 1,5 vecka men med en dos alvedon kunde jag gå en liten promenad med kryckor och se ut över den glittrande sjön och doppa näsan i blommande träd med surrande bin och humlor runt om. En otrolig lycka att få komma ut ur lägenheten och se lite annat än gården utanför som ändå är grönskande med häckar och träd och en lekpark och skogskullen intill. Sjön ligger på andra sidan skogskullen men i detta läget var det inte att tänka på att ta sig dit gående. Så tacksamheten var stor till mina hjälpsamma grannar som gjorde det möjligt.
Var dag efter operationen var en lärdom i att tänka ut hur jag skulle ta mig upp ur sängen, gå med kryckor till toaletten.. kunna duscha, äta osv.. men allt gick verkligen så mycket bättre än vad jag vågat hoppas.. jag masserade varsamt och ”pratade” med mitt lår som genomgått ett så stort ingrepp och gav mig själv healing. Den största utmaningen var första veckan då jag fick ta mig upp varannan timme och gå på toaletten för att tömma blåsan, dygnet runt.. jag förstod att jag hade fått urinvägsinfektion och via min f d svåger som är läkare fick jag snabbt pencellin utskrivet och hämtat av en granne. Den gjorde verkan och det blev lugnare.. mer sömntimmar.. Jag tyckte verkligen själv att jag var duktig som återhämtade mig så fort, och kunde ta små korta, men oerhört jobbigt i början, promenader med hunden.. eller hundarna, då jag även har min dotters hund varannan vecka när hon arbetar. Jag kom på knep hur jag skulle ha ena kopplet i fickan eftersom det är löpande och går ut och in av sig självt och låste fast med dragkedja så det inte skulle hoppa ut fickan. Då behövde jag bara hålla i en hund.. men det krävde all min koncentration och jag var ganska krävande som matte, men de verkade förstå att de skulle vänta in och lyckliga att få komma ut.. även om en granne hjälpte med promenader så är jag favoriten att gå med.. och de följer knappt inte med andra, utan ville snabbt hem till mig. När jag kände att mitt andra ben är starkt och går att lita på kunde jag böja det och hålla det opererade rakt bakom kroppen och plocka upp hundbajset, eftersom jag inte fick överskrida 90-graders vinkeln..
Väldigt ofta lyckades hundarna göra sina högar intill de papperskorgar som står utefter vårt promenadstråk. Kände mig mäkta stolt över att klara dessa små promenader som efter hand utökades lite mer.. jag provade även att gå med rullator och kunna hålla i hundarna. Men det gjorde mer ont i mitt lår och sårsnittet då, det fick väl en annan belastning.. Envisheten som jag alltid haft och smärttåligheten gjorde att jag tvingade ut mig och längtan att röra på kroppen.. gå ut och se hur försommaren blommade ut.. har nog aldrig njutit så mycket av växtligheten som denna försommar på kryckor.. ibland kunde jag få lite feberfrossa och var noga att lägga mig i sängen och vila.. ta alvedon och dricka.. låta kroppen återhämta.. jag som älskar att se film betade av den ena efter andra på Netflix, HBO och Svtplay… så det kunde bli många vilotimmar med benet i högläge, ibland med en kudde under och ofta låg jag och vickade med tårna och trampade i luften för att öka blodcirkulationen så som ortopeden sagt, även dra upp benen med hälen kvar på lakanet mot låret så muskeln får träna.. Små upprepade rörelser.. detta i kombination med mycket vila och små promenader gjorde att läkningen framskred positivt..
Jag följde gruppen på fb och läste om olika problem som kan uppstå, många som hade mycket ont, svårt att sova, mådde illa.. inte kunde gå så mycket alls .. men också de som var som jag.. med mindre problem och vi stöttade alla varann och hejade på! Jag spelade in en liten kaxig danssnutt där jag slänger kryckorna i sängen och dansar utan redan efter två veckor.. jag höll balans genom att låta mitt vänstra ben ta den mesta tyngdpunkten.. och eftersom jag hållt på med dans i så många år får man god kroppskännedom och tillit till kroppen. Den lilla videofilmen med mig dansande och gjorde snurrkonster med kryckorna gav många gillningar och positiva kommentarer av människor jag aldrig träffat.. och de blev peppade av den! Precis vad jag ville.. dela några sekunder av min glädjedans att åter kunna stå och vicka på höfterna, tämligen nyopererad med en protes av titan inslagen i lårbenet..
Så jaa.. jag är självgod tillika god mot mig själv.. utan den inställningen och genom att slänga ut Jante.. så har jag återhämtat mig på ett mycket positivt sätt.. visst har jag haft smärtor och utmaningar men de har inte överskuggat. När jag redan efter 4e veckan kunde sätta mig i en bil och köra och göra egna utflykter var lyckan total.. och jag har tackat min kropp och alla goda krafter att jag fick göra denna operation, slippa smärtorna och besvären jag hade innan och nu bara bli bättre och bättre! På återbesöket hos ortopeden blev jag ”godkänd” och han sa att nu kan du röra dig hur du vill, och använd bara kryckan när du tar längre promenader, vänd den fram och bak som en käpp som ett lätt stöd.
Nu har det gått sju veckor och jag kan knyta mina skor och klippa mina tånaglar själv.. borta är tiden när det var lite besvärligt att få på sig ett par trosor och byxor.. nu är det nästan som om jag inte har opererat mig.. glömmer nästan bort det ibland.. Griptången som var en trotjänare de första veckorna står nu bara och lutar intill sängen och ska återlämnas till grannen. Övriga hjälpmedel som förhöjd toasits och duschbräda etc lämnade jag in i går. Kryckorna har jag fått av grannen.. de får vara ett litet stöd någon tid ännu.. sen får de komma till någon annan som behöver dem. Röntgenbilden som ortopeden visade mig från senaste röntgen i 5e veckan efter operation såg bra ut och min vänstra höft kommer jag med all säkerhet aldrig behöva operera.. Nu får jag återigen sätta mig på elcykeln och trampa, som jag har längtat..
Ja, jag känner mig kaxig och duktig och stolt över mig själv och Ja, God och glad ska mänskan vara..även mot sig själv! Amen!
Hälsningar ”kryckan” ..som några grannar döpt mig till 🙂
Blogg 