Juli är en månad att ha kul i. Så har det alltid varit och så ska det förbli.. till ålderns höst när man för gott vissnar och blommat färdigt har. Men så långe jag andas och fortfarande kan känna dofter från kaprifol i kvällningen.. så länge jag kan gå barfota i daggvått sommargräs.. så länge jag kan se havet skimra i olika nyanser och se Tärnan störtdyka.. så länge jag har barnasinnet och njutningslusten kvar så är Juli min lekmånad.. min äventyrsmånad.. ”Så länge skutan kan gå.. så länge hjärtat kan slå…
Så även detta år.. idag är det 31 juli 2019.. Dags att lyfta på sommarhatten och tacka för de trettioen dagarna, morgnarna, kvällarna och nätterna. För även om jag är mer en morgonpigg varelse (eller ett väsen, typ älva, troll eller sjöjungfru) och ganska kvällstrött så har det funnits nätter när jag bara inte velat sova då natten är så varm och vacker i sitt mjuka nattljus som bara julinätter bjuder på.. och syrsor som spelar.. (”Jag kan ännu höra syrsors melodi” sjöng Zarah Leander”) ..en ynnest på äldre dagar då syrsors höga frekvenstoner till slut undgår oss p g a tillbakabildande av celler i innerörat)
Jag var nog skeptisk i sommarens början efter min höftledsoperation och räknade med en lång konvalescenstid med begränsad rörelsemöjlighet men läkningen gick över förväntan och musklerna återhämtades och byggdes upp med god vilja och ihärdighet… När jag kunde cykla iväg till Lida längs grusvägen kantad av åkrar och skogar och blommande älgört som fyllde näsborrarna med mandel och vaniljdoft var glädjen stor. Eller när jag även denna sommar kunde genomföra den årliga tältningen med barnbarnen på sandstranden vid havet.. Vi hade verkligen två fantastiska dagar vid havet, barnbarnen, jag och två hundar.. Sol och varmt i vattnet och ett ännu klart havsvatten med lekfulla vågor innan algblomningen sätter in.. Vi badade och badade.. plask och lek… grillade korv över öppen eld intill vattnet på den breda stranden, så ingen risk för antändning av skogen intill.. respekt för elementen.. Jag är oändligt tacksam över att få rå dessa fina själar som Alvi ochvVide-Li är..att få ha mormordagar med tältning och äventyr.. se hur de njuter och leker med varann.. skrattar och sjunger.. som den ljuvaste musik i mina öron.. Tids nog blir de för stora att vilja ge sig ut och tälta med mormor (och jag för stel för att krypa in i ett tält) men kanske tar de med sig detta minne.. och en dag tältar de med sina barn eller barnbarn..
Med sol och värme kommer önskan att vara nära vatten.. (fortsättning följer nedan bilderna…) 
Jag fick med en vän som har bil och vi körde från östkust till västkust, via Värmland och Dalsland som båda är rika på vatten. Ja, Vänern är ju vår största sjö och vi mellanlandade en natt i stuga på en vacker plats kallad Duse udde vid Säffle. Vi satt och njöt solnedgång och härligt vågspel mot slipad klippudde. På morgonen låg regnet i luften och jag tassade som vanligt tidigt ut med min fyrfotavän Nova och tog ett morgondopp vid ett klippbad intill stugbyn.. så stilla, grått och vackert att det nästan tog andan ur mig.. ljummet vatten omslöt mig i den lilla klippskrevan.. inte en människa syntes till.. det är sådana sommarminnen som man trär likt smultron på ett strå..
Färden mot Grebbestad, som var målet, gick genom Dalsland.. detta vattenrika landskap.. grönskande och varierande natur.. jag blev helt förälskad i trakten kring Bengtsfors.. och insåg att Dalslands skönhet har jag helt missat och satte det på min Bucket List.. naturreservat på naturreservat avlöste varann och lockade och drog i mig men min bror och svägerska väntade vid campingplatsen vid Grebbestad. Att plöja rakt över Sverige och följa den naturrikedom och variation landet erbjuder är sannerligen en upplevelse.. och Västkusten är verkligen en skönhet av sina mjuka klippor av havet slipat och denna sälta.. dessa kraftiga vindar.. dofter av mer havsluft än Östkustens.
Jag är nog ändå trogen min östkust då saltet känns för mycket, vinden för mycket, och ”akta dig för brännmaneter..akta dig för att skära sönder fötterna på havstulpaner och ostron”… !! Min grej på sommaren för att få ut det mesta av sommaren är just detta med barfota.. som om jag vill ta in så mycket natur det bara går med hela kroppen och helst så lite kläder som möjligt.. att gå på klipphällar barfota, så som jag gjort sen barn, fyller mig med vällust och närvaro.. ända sen vi tillbringade somrarna på Lysingsbadet och jag sprang ut på Korpaholmarna.. alltid barfota.. Min födelsedag infaller i juli, som det sommarbarn jag är.. kräfta.. eller sjöjungfru eller vad jag nu är, men med en stor dragning till havet..vatten.. och vill blöta min kropp.. dock lite badkruka om det känns för kallt men juli månad slog jag nog personligt rekord i badande..
Min vän och jag hyrde stuga på Fjärdlång denna sista varma julihelg.. den låg i en skogsglänta med svalkande träd och stor klippt gräsmatta.. utedass och diska i ett litet uterum med diskho.. precis som i min barndoms somrar.. Hela Fjärdlång andas 60-70-tal..som om tiden stått stilla sen dess och det första som man möts av när man gått av båten Vindöga från Dalarö är en gammal orange telefonkiosk så som de såg ut på sextiotalet. Receptionen ligger i en gammal lada med de nödvändigaste förplägnaderna av enkel mat.. Det är en stor ö som till största delen är naturreservat med skogar och ängar och vackra klippvikar och öar runt om. En liten skogsväg leder iväg till Vandrarhemmet eller mot havsviken där vår Familjestuga låg eller Långstugan som består av små hytter på rad med utsikt över havet.
Jag var envis nog att släpa med mig min uppblåsbara kajak vilket verkligen gav utdelning av att vara ett med havet.. jag paddlade ut på kvällen då havet låg lugnt och himlen gick i purpur.. måsar cirklade över mig och jag rundade några mindre öar.. ibland bara slutade jag paddla bara för att tyst glida fram.. i fören satt Nova som älskar detta med kajak lika mycket som jag.. ibland lägger hon sig ner i fören som om hon njuter av att gungas..
Min femtionionde sommar.. nästa juli 2020 fyller jag 60… en siffra som dels känns helt acceptabel och ändå bara är en siffra.. för inuti mig är jag som Dunderklumpen, med alla de andra åldrarna också.. barnet i mig som njuter smultronens sötma likadant ännu.. likaså glädjen att finna på dem.. eller följa den blåskimrande trollsländan som glider fram över havsytan.. låta tårna leka med sanden.. utforska klippuddarna.. hoppa på stenarna.. jo, jag gör det fortfarande.. även nu med en ny titanhöft men undviker ALLTID blöta stenar.. Jag lärde mig tidigt att läsa av naturen.. och har aldrig glömt den förmågan.. jag lärde mig också namnen på blommor och växter av min far, folkskolläraren, och de flesta minns jag.. tycker om att kunna nämna dem vid namn; Rölleka, Åkerfibbla, Kråkvicker, Kamomill, Gulmåra, Kattfot, Käringtand, Fetknoppen.. hi hi detta namn…denna vackra lilla växt som växer i klippskrevor med små gula blommor som ser ut som små stjärnor.. och oändligt många fler blommor…
Juli, kulimånad, jag tackar för vad du levererat, mindre torrt än förra sommaren och inte fullt lika het men fortfarande råder torka.. några skurar har ändå gett hopp till blåbär, hallon som jag har plockat samt även en del körsbär som det verkar finnas gott om. Några kantarellmackor har det också blivit.. Min kropp är solbränd och vältrimmad av promenader, cykelturer, paddling och simning.. och jag har nog rekord av insektsbett över ben och armar; mygg, knott, hästflugor (far kallade dem blinning) och fästingar har lämnat sina märken (Bromsen slog jag innan den hann bita) …precis som en julikropp ska vara. Och lite nässelsvedd.. Ja, jisses.. inget har fattats mig denna sommarmånad.. Jag är påfylld, somrig och ännu blommande.. ännu törstig och livshungrig.. men inte omättlig. Allt jag begär är en soluppgång och en solnedgång.. dagg i gräset och ett smultronstrå!
Blogg 