Är det latinska namnet på maskros. Tarataxum… det ligger så fint i munnen att uttala det.. lite kaxig, lite gåtfull.. lite av en envis tax i mitten av ordet och det avrundas mjukt med ett um. Ni vet när man håller med något men bara svarar um och nickar. Alla som har erfarenhet av en tax, jag själv är uppväxt med dem, vet hur kaxiga och egensinniga de kan vara.
Tara fick jag googla på (Google is da shit) och det betyder bland annat motvikt.. Och Tarataxum, det vill säga, maskrosen, denna överlevare vars växtkraft kan spränga sig upp genom asfalt och leva av karg jord eller den bästa jorden.. den väljer var den vill landa när den blommat över från kaxig strålande sol till mjuk vit ullboll (um) då dess små helikopterliknande propellrar av frökapslar sprids med vinden, eller en förbispringande hund eller ett barn..
Motvikten i ordet Tara torde då vara att den i motsats till många andra blommor som trivs endast i sol eller skugga eller i rik eller karg jord, slår sig ner var som helst.. och om det är en slump eller naturlagar, vet inte jag men jag väljer nog att tro att det finns något som heter Universums lagar.. och det finns ett överordnat system för alla växter som skapar dess utseende och möjligheter till förökning och överlevnad.
När jag i höstas gick in på den där dejtingsidan jag hade hört om, Tinder, motvilligt och skeptisk som alltid till dejtingsidor, valde jag namnet Tarataxum. Det var det enda som var bra.. mitt namn.. för övrigt klev jag ur lika snabbt som jag klev in med ännu mer vatten på min kvarn och fördomar om dejtingsidor..
Förra hösten målade jag också mycket maskrosor… jag älskar verkligen hela blomman (som vissa kallar ogräs) som kan lysa upp ett helt fält av gula små solar.. och i nästa stund förvandlas till skira perfekta små bollar som är fantastiska att titta på t ex efter ett sommarregn med små droppar på.. och glänser med regnbågens färger i sig..
Jag älskar dess blad, flikiga och vackert gröna och dessutom näringsrika och påminner lite om beskheten i ruccola. De innehåller mer järn och protein än spenat. Blommorna är också goda, de kan skördas och göras både te och saft på samt även maskrosvin.
På åttiotalet kom uttrycket maskrosbarn.. jag har två såna. Mina två barn är, trots uppslitande barndom med skilsmässa, tidvis en psykiskt labil mor och många flytt från hem till hem, överlevare. De har lärt sig att leva i olika jordmåner, med olika förutsättningar.. och de har gått igenom alla stadier av att rota sig om och om igen och försöka utvecklas, blomma och leverera.. De är sannerligen maskrosbarn och jag är så stolt över dem.
Jag minns hur vi som barn fick i uppgift av far som stretade med sin gräsmatta, att rycka upp maskrosor med ett speciellt verktyg. Vi fick 5 eller 10 öre för varje maskros.. eller var det kottarna.. minns inte riktigt hur betalningen för arbetet med maskrosorna eller kottarna utbetalades.. men jag minns att jag lärde mig om hur djupt rötterna gick ner i jorden och hur de motvilligt släppte taget innan jag fick upp dem. Förhoppningsvis med hela långa roten.. hm, undrar om roten också är användningsbar? Kottarna var också många i vår tallrika trädgård och som barn sprang jag barfota hela sommaren., det var inte skönt att trampa på kottar.. hellre trampade man på en mjuk maskros, till följd av gula fötter. Jag minns också att vi av skaftet, som var ihåligt, trädde ihop den till långa halsband av ringar.. som kedjor. Ja, helt klart en fascinerande växt som börjat blomma redan nu i april och kommer hänga med hela sommaren och en bra bit in på senhösten.
Leve Tarataxum, överlevaren.. låt oss ta lärdom i dessa Coronatider av växter och dess förmåga att anpassa sig och ta vara på deras helande och stärkande krafter. Kanske är det detta Moder Jord vill lära oss, att återkoppla oss till naturen och dess förmågor och gåvor!!




