Tarataxum..

Är det latinska namnet på maskros. Tarataxum… det ligger så fint i munnen att uttala det.. lite kaxig, lite gåtfull.. lite av en envis tax i mitten av ordet och det avrundas mjukt med ett um. Ni vet när man håller med någon men bara svarar um och nickar. Alla som har erfarenhet av en tax, jag själv är uppväxt med dem, vet hur kaxiga och egensinniga de kan vara.

Tara fick jag googla på (Google is da shit) och det betyder bland annat motvikt.. Och Tarataxum, det vill säga, maskrosen, denna överlevare vars växtkraft kan spränga sig upp genom asfalt och leva av karg jord eller den bästa jorden.. den väljer var den vill landa när den blommat över från kaxig strålande sol till mjuk vit ullboll (um) då dess små helikopterliknande propellrar av frökapslar sprids med vinden, eller en förbispringande hund eller ett barn..

Motvikten i ordet Tara torde då vara att den i motsats till många andra blommor som trivs endast i sol eller skugga eller i rik eller karg jord, slår sig ner var som helst.. och om det är en slump eller naturlagar, vet inte jag men jag väljer nog att tro att det finns något som heter Universums lagar.. och det finns ett överordnat system för alla växter som skapar dess utseende och möjligheter till förökning och överlevnad.

När jag i höstas gick in på den där dejtingsidan jag hade hört om, Tinder, motvilligt och skeptisk som alltid till dejtingsidor, valde jag namnet Tarataxum. Det var det enda som var bra.. mitt namn.. för övrigt klev jag ur lika snabbt som jag klev in med ännu mer vatten på min kvarn..

Förra hösten målade jag också mycket maskrosor… jag älskar verkligen hela blomman (som vissa kallar ogräs) som kan lysa upp ett helt fält av gula små solar.. och i nästa stund förvandlas till skira perfekta små bollar som är fantastiska att titta på t ex efter ett sommarregn med små droppar på.. och glänser med regnbågens färger i sig..

Jag älskar dess blad, flikiga och vackert gröna och dessutom näringsrika och påminner lite om beskheten i ruccola. De innehåller mer järn och protein än spenat. Blommorna är också goda, de kan skördas och göras både te och saft på samt även maskrosvin.

På åttiotalet kom uttrycket maskrosbarn.. jag har två såna. Mina två barn är, trots uppslitande barndom med skilsmässa, tidvis en psykiskt labil mor och många flytt från hem till hem, överlevare. De har lärt sig att leva i olika jordmåner, med olika förutsättningar.. och de har gått igenom alla stadier av att rota sig om och om igen och försöka utvecklas, blomma och leverera.. De är sannerligen maskrosbarn och jag är så stolt över dem.

Jag minns hur vi som barn fick i uppgift av far som stretade med sin gräsmatta, att rycka upp maskrosor med ett speciellt verktyg. Vi fick 5 eller 10 öre för varje maskros.. eller var det kottarna.. minns inte riktigt hur betalningen för arbetet med maskrosorna eller kottarna utbetalades.. men jag minns att jag lärde mig om hur djupt rötterna gick ner i jorden och hur de motvilligt släppte taget innan jag fick upp dem. Förhoppningsvis med hela långa roten.. hm, undrar om roten också är användningsbar? Kottarna var också många i vår tallrika trädgård och som barn sprang jag barfota hela sommaren., det var inte skönt att trampa på kottar.. hellre trampade man på en mjuk maskros, till följd av gula fötter. Jag minns också att vi av skaftet, som var ihåligt, trädde ihop den till långa halsband av ringar.. som kedjor. Ja, helt klart en fascinerande växt som börjat blomma redan nu i april och kommer hänga med hela sommaren och en bra bit in på senhösten.

Leve Tarataxum, överlevaren.. låt oss ta lärdom i dessa Coronatider av växter och dess förmåga att anpassa sig och ta vara på deras helande och stärkande krafter. Kanske är det detta Moder Jord vill lära oss, att återkoppla oss till naturen och dess förmågor och gåvor!!

April April Allt står still

1 april, och jag missade skriva blogginlägg under mars månad. Jag kom bara inte till skott.. träden kom till skott men inte jag..

Jag vill inte skriva om Corona men det är ofrånkomligt.. jag vill skriva om vårtecken, om liv och rörelse.. Inte om viruset Covid 19 som fått världen att stanna upp. Som om vi håller andan.. Hela världen håller andan.. av rädsla att bli smittade! Jag vill skriva ”April är här igen..och jag är kär igen”.. som LillBabs kvittrade så glatt i sin gamla slagdänga från 60-talet! Jag vill dansa och skutta på nygrönt gräs.. men april kom in med en bitande kyla med minusgrader på nätterna så frosttäcket ligger kvar var morgon. Min dansgrupp som träffas på söndagar har jag fått ställa in p g a smittorisk av virus. Min skaparverkstad har också ställts in.. inga grupper tränges tack! Akta virus ack ack ack!!! Dagligen matas vi av media med Gör Si Gör Så.. och ord som Undvik, minimera, håll avstånd, tvätta, och tvätta igen, ställ in, jobba hemma, tvätta, och tvätta igen.. Ja, ja vad är väl en bal på slottet?? Jag får dansa hemma och prinsen får nöja sig med att vinka utanför fönstret.. hur han nu ska hitta mig?.. när jag inte går ut? Nä, jag skojar förstås.. egentligen lever jag nästan som förut.. går till jobbet, går och handlar, åker buss, men visst undviker jag.. håller avstånd.. tänker på vad jag sätter händerna.. och jag har handsprit i väskan. Men jag är ute lika mycket som förut.. hunden ska rastas och jag med! Men umgänget har begränsats.. vi är rädda om varann, undviker träffas för att inte riskera att smitta.. känner efter.. är jag snuvig.. eller är det pollen? Hasseln blommade tidigt i februarivärmen. På kvällarna ser jag massa filmer och serier, kanske mer än nånsin nu i brist på umgänge, men jag har liksom blivit mer och mer enstöring med stigande ålder.. håller mig hemma.. åker inte in till storstan längre. Naturen lockar mer. Den som vill träffa mig får lomma ut hit till skogarna och sjöarna. Några utflykter med korvgrillning har det blivit och min favoritstrand vid havet har redan bjudit på två storslagna tillfällen med sol och vågskvalp och brasa! På min arbetsplats påminns jag dock var dag om det kritiska läget. Om oroliga vårdtagare som ställer in våra stödpass för att inte smitta eller bli smittade. Vi ställer upp så gott vi kan och håller lugnande telefonsamtal och erbjuder oss att handla med kort möte i dörren.. Vi finns där och vi gör vad vi kan för att hålla systemet någorlunda flytande! Några tar emot oss i alla fall så helt stilla står inte vår arbetsplats! Jag gör allt jag kan för att stärka mitt immunförsvar med diverse nyttigheter, som blåbär och rönnbär som jag plockade i höstas.. fulla med antioxidanter.. dagligt intag av mineraler och vitaminer.. ingefära, citron, honung, vitlök., dricka massa chagate och även tallbarssvatten som jag hört kan hjälpa mot pollenbesvör.. och snart får jag skörda de första mjälla nässlorna.. jag såg de små fina skotten i morse där jag brukar skörda på våren. Och jag ber förstås. Ber om det högsta bästa för kära Moder Jord med sina vilsna innevånare som inte förstår bättre, eller inte bryr sig.. att detta månne vara ett uppvaknande så vi förstår att lägga om vår livstil! Jag ska inte predika.. var och en vet inom sig att det är dags!! Moder Jord får också vila och återhämta sig nu under denna värdsliga paus, denna andhämtning.. i Pandemi! Döden kommer i olika skepnader.. den finns där var dag, men när döden plötsligt byter dräkt skapar det kaos och rädslor! Så jag ber, om det högsta bästa för alla! Om att människor ska hjälpa varandra och tro på förmågan att hela och återhämta sig! Att omskapa sig! Göra bättring! Komma på bättringsvägen!! April April, vi går vart vi vill.. för vi vill inte längre stå still!! Och inte vill vi luras längre, blunda för verkligheten., nej vi vill vakna nu som mina rabarber som börjat titta upp i mitt land! Med längtan att få spira, växa.. andas och dricka regn och solsken! Få växa och fylla en uppgift!! Så låt oss ge det några veckor till av att stilla hålla tillbaka.. kylan bromsar ju ändå.. men i maj kommer jag slänga av mig varmtröjan och springa ut barfota i gräset.. då är det inte frostigt utan mjuk dagg som tar emot mina nakna tår! Framtiden kommer med friskhet.. det måste jag få tro.. det är allvar nu! Och det, mina vänner, är inget aprilskämt!!