Minnesbanken

För många år sen.. efter jag hade gett ut tre böcker.. så fick jag till mig att jag skulle skriva en fjärde; den skulle heta Minnesbanken, 103 uttag!!

Den blev aldrig skriven, och jag vet inte var jag fick just siffran 103 ifrån, men jag tyckte det lät bra! Siffror har olika klanger, i min hjärna i alla fall, och 103 klingade bra! Min hjärna fungerar även så att minnen ploppar ut lite när som, vid olika tillfällen på dygnet.. ibland kommer de snabbt..från just ingenstans.. ibland kommer de mer logiskt som följd av en annan händelse.. och hjärnan kopplar vidare ungefär som ”det påminner mig om den gången”… Ibland kommer minnena när jag hör en låt på radion eller det kan vara en doft, en smak eller en känsla… ja, olika sinnesförnimmelser som triggas.. det kan även vara en sekvens ur en film.. Hjärnan är ju bra fantastisk med sin hårddisk, eller snarare mjukvara skulle jag säga, med sin förmåga att minnas och tänk att alla dessa minnen ligger inbäddade i hjärnans veckiga formation..

En gång när jag var på Tom Tits i Södertälje, som är en experimentverkstad för barn (och för vuxna..åtminstone vuxna med barnasinnet kvar) så hade de en avdelning som hette Kroppen. Jag var där med mina barnbarn, och det var verkligen en sinnlig och kunskapsutvecklande utställning. Jag minns att de hade en mjuk brun skinnpåse upphängd. Den vägde lika mycket som vikten av en hjärna och när man klämde på den så skulle det ungefär vara som att känna på en hjärnas konsistens.

Däremot är inte alla minnen mjuka, det finns hårda minnen.. som man skulle önska man kunde slipa bort hårdheten på och mjuka upp.. hm, det borde jag testa. Att visuellt fila bort de hårda kantstötta minnena, smörja in dem med mjukgörande salva av solvarm ringblomssalva blandat med bivax. Redan när du läser orden jag just skrev i den förra meningen så ställer hjärnan in sig på ord som ”mjukgörande” och ”solvarm” och bildar känslan av mjuk och varm.. och ord som ringblommor och bivax.. då kommer minnet av hur ringblommor ser ut i olika gula o orange toner.. och doften av bivax.. och känslan när man tar på bivax.. allt det registrerar hjärnan.. förutsatt att du har erfarenhet av detta från tidigare tillfällen.. Då börjar vi visualisera.. det sägs att det du kan visualisera.. kan du uppleva och attrahera.. Och skapa.. med andra ord kan du omskapa dina minnen.. eller åtminstone fila lite på dem.

Vi minns saker olika också. Jämför du dina minnen med tex dina syskon eller vänner som var med den gången när ni pratar om ”kommer du ihåg..” så minns du på ett sätt och din bror kanske minns det på ett annat trots att det var vid samma tillfälle.. Ibland kan man hjälpa varann att minnas.. som ett pussel.. Du minns kanske ekan ni fick låna och ro ut i vid torpet ni hyrde, medan din bror minns att det låg en huggorm intill båten som han nästan trampade på.

Det finns minnen att skratta åt och det finns minnen att gråta åt.. eller åtminstone minnas att man grät..just då. Personligen tror jag att det är lättare att plocka fram roliga minnen som man kan skratta åt både en eller flera gånger.. än minnen som orsakat mycket tårar.. man minns tårarna men de är uttömda och färdiggråtna.

Nu minns jag plötsligt en boktitel av Kerstin Thorvall (vars son jag brukade stöta på när vi var på Hultsfredsfestival för många år sen).. Boken hette ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”. Det var en väldigt lång boktitel, men ganska häftig tyckte jag. Jag läste aldrig boken men jag vet att författaren med åren drabbades av demens men innan dess hann skriva ett otal böcker och denna var en av dem där hon delade sina minnen av olika älskare.. hm, kanske jag läste den för min hjärna signalerar lite små minnen av rader.. Kanske jag öppnade den på ett bibliotek och gjorde en snabbscanning och bedömde att jag inte ville läsa hela. Men jag hoppas det var härliga minnen för författarinnan och väldigt modigt att skriva om medan hon hade minnet i behåll.. och hon visste nog inte då hur hennes hjärna skulle bli sjuk och ta ifrån henne sina minnen. Jag minns att hennes son inte var lika glad i mammans böcker, men hon var en uppskattad författare. Och jag minns att hennes barnbarn var god vän med min dotter.. och fortfarande är. Jag minns att sonen var snygg.. jag minns också några av mina älskare.. Mmm.. men jag tänker inte dela de minnena.. med någon annan än mig själv.. och hoppas att min hjärna tillåter mig minnas när jag ”sitter på hemmet”. För något roligt ska man ju ha. Och det som är så bra med minnen är att man kan samla dem hela livet., och se till att man skapar många roliga minnen. Så att du får en rik minnesbank, med mindre och större uttag. Du behöver inte snåla alls.. du kan ta ut dem.. minnas dem och frottera dig i dina minnen och sen sätta in dem igen. Du kan dela upp dem i olika bankfack med etiketter som sommarminnen eller semesterminnen.. skolminnen eller festminnen.. Minnen av olika husdjur du haft eller kanske bilar.. eller kanske pojkvänner ..

Jag minns häromdagen hur jag och min bästis brukade räkna upp tragiska öden som hänt några killar vi haft någon fling med.. Så här efteråt som vuxen var det ju inte alls något muntert men som tonåringar kanske det var ett sätt att gömma de rätta känslorna.. Vi sa ganska okänsligt ”En hängde sig” (det var en kille som min väninna hade vänslats med en sommar i ett tält på Öland)..som inte mådde så bra i själen. En gasade ihjäl sig (ytterligare en sommarflirt min väninna hade).. vi fick sen höra att killen hade det tufft hemma.. den tredje i vår ramsa var ”och en gick ända hem.. med betoning på GICK. Det var en kille som inte fick sova över hos mig och blev sur och gick hela natten ända hem till Virserum. Det var ca 3 mil och han slet ut ett par skor.. men han överlevde i alla fall. Jag blev faktiskt imponerad, minns jag.

Nu kom några rader till mig från en låt av Anna-Lena Löfgren, som heter Lyckliga gatan! Jag tror den börjar; ”Minnena kommer så ofta till mig.. nu är allt borta, jag fattar det ej.. Borta är huset där Murgrönan klängde.. Borta är grinden, där vi stod och hängde.. Ja, saker och ting kan försvinna..rivas eller förmultna.. men minnen kan aldrig förstöras.. eller glömmas.. bara tillfälligt.. de kan ligga i ett väl doldt bankfack.. du kan ha låst och kastat nyckeln.. men så plötsligt kommer nyckeln fram.. du vrider om och där ploppar minnet från den där fotbollsmatchen upp.. när jag fick följa med Kvillsfors damlag och spela bortamatch. Vi åkte ända till Berga. Jag var bara 12-13 år.. Plötsligt var jag framför målvakten.. med bollen.. jag hade värsta målchansen.. men snubblar på bollen.. jag glömmer det aldrig.. Det är såna minnen man ville låsa in och aldrig öppna igen.. men nu knappt femtio år senare, kan jag ta den unga Karin i handen och le åt den där pinsamma situationen.. Jag var ju ung.. hade inte mycket fotbollserfarenhet.. men springa kunde jag.. men bollfan gjorde ju inte alltid som man ville. Jag var kanske lite kär i den snygge tränaren.. och ville väl mest sjunka genom jorden.. tror jag hamnade rätt snabbt på avbytarbänken efter det.. Inte mycket att göra åt det minnet.. annat än att le. Väldigt ofta är de där minnena när du upplevde höjden av pinsamhet, inget som någon annan minns..

Vi har alldeles för lätt att minnas eller förstora saker så minnena får ta alldeles för stora bankfack. Nä, byt plats med något annat minne, där du faktiskt gjorde fantastiska saker.. som när du räddade den lilla blåmesen som flugit mot rutan och var chockad. Eller när tröstade din vän som cyklat omkull och skrapat upp knäna på grusvägen. Låt de fina minnena ligga i de mer lättåtkomliga bankfacken.. och låt gärna nyckeln sitta i.. en guldglimrande nyckel av mässing.. Och vårda dina minnen.. de är ju du!!